Ett hundliv
Kategori: Allmänt
Ibland önskar jag att jag hade en egen hund, men det är tur man kan låna kompisars.
Är ju uppvuxen med hundar omkring mig. Vi hade tre svarta taxar när jag var liten. Panne, Tatta och Lången. Panne räknade jag som ” min ” hund. Minns att jag lekte skola med dom, och dom var mina snälla elever..
När dom sedan gick bort så skaffade mamma och pappa snabbt två nya taxar. Denna gång två bruna, Tuffi och Bitte. Det var nog Bitte som låg mig varmast om hjärtat. Även dom nådde en ansenlig ålder, tror dom var 16-17 år när dom gick bort.
Mamma ville aldrig vara utan hund, så på ålderns höst skaffade hon en Airdaleterrier, Nilla.
När mamma sen gick bort 1990 så tog jag o Bernhard över Nilla. Tyvärr var vi tvugna att ta bort henne när barnen var små, eftersom det inte gick att lita på henne, hon kunde nafsa till ibland, misstänker att hon kanske inte mådde så bra.
Så som mitt liv är nu skulle det vara svårt att ta hand om en hund på heltid. Jag vill ju ha friheten att kunna resa när jag vill och göra spontana utflykter. Plus att vad skulle jag göra med hunden på dagarna när jag jobbar ?
Måste även erkänna att det är skönt att slippa gå ut i ur och skur. Men naturligtvis skulle man ( jag) behöva den motionen .
Men ev. hund får det nog bli när jag gått i pension och kanske lugnat ner mig lite. Innan dess lånar jag gärna hund !
