Ledsen.. sårad
Kategori: Allmänt
Ja, förra gången jag skrev , skrev jag om förälskelse..
Det blev ju pannkaka av allt som vanligt. Önskar att jag inte hade blivit förälskad. Men sånt kan man ju inte bestämma över.
Förstår bara inte varför det alltid är så när jag blir förälskad, att föremålet i fråga drar sig ur. Man skulle ju lätt kunna tro att det handlar om att jag är för PÅ , men det har jag inte varit den här gången, knappast förra gången jag var förälskad heller. Vad är det då som får dom här männen att dra sig ur efter några träffar ?
Vill göra klart, att det är inte ofta jag blir förälskad. Sedan jag separerade 2008 , så har det hänt två gånger som jag verkligen blivit förälskad, fått det där härliga pirret i magen att man knappast kan äta eller sova.
Den här gången kändes det helt fantastiskt. Visst vi hann bara träffas tre gånger, en första dejt som varade i över sju timmar, har väl aldrig dejtat någon första gången så länge.. Men det kändes direkt att det fanns något mellan oss. Sen träffades vi på en herrgårdsweekend och hemma hos honom, slutligen en helg hemma hos mig.
Har väl aldrig skrattat och haft det så mysigt med någon , som med honom. Vi tyckte och kände lika om så mycket. Inte en sekund att jag kunde ana att han inte hade samma känslor som mig.
Efter första dejten "gjorde han slut" för att han trodde att jag var en tjej som rände ute på krogen för mycket.. tänk så fel folk kan uppfatta en. Visst jag har många vänner jag umgås med och ibland går vi och tar en öl eller ut o äter och det är inget jag tänker ändra på. För mig faller det sig helt naturligt, att är man intresserad av någon, då vill man ju spendera mer och mer tid med den människan, man prioriterar om lite grann så att säga, det bara blir så, för att man vill så. Efter långt telefonsamtal och förklaringar etc, så ändrade han sig och sa att vi skulle satsa. YES, tänkte jag , som ju var helt förstörd av beskedet att aldrig få träffa honom igen.
Jaha, frid o fröjd i två veckor , då vi ses nästa gång. En underbar helg tillsammans igen ! Allt kändes bara såå rätt och så underbart. Vad händer då ? Jo, efter fyra dagar ringer han och säger att han inte vill träffa mig något mer ! Anledningen denna gång var att han upptäckt att han inte hade tid..
Men herregud, det är väl ändå ingen bra anlednig. för mig är det så att man hittar den tid man vill, visst det kanske inte blir så ofta som man vill, men huvudsaken är ju ändå att man träffas. Detta förutsätter förstås att man har starka känslor för varann, och i det här fallet ( som alltid känns det som) var mina känslor starkare än hans.
Ingenting är omöjligt för mig, om man vill. Själv skulle jag aldrig låta bli att träffa någon av den anledningen. Men så är jag ju också en känslomänniska, låter känslorna styra mycket i mitt liv.
Kan inte förstå mig på honom alls, förstår faktiskt ingenting. Mår dåligt över det här förstås, känner mig helt tom invärtes.
Tänk om jag kunde bestämma mig för att ALDRIG mer bli förälskad. Men det är klart , det går ju inte. Det blir som det blir. Tur är väl det att jag inte blir så lätt förälskad. Två gånger på sju år, det är ju knappat så att jag blir förälskad i vem som helst hej vilt.
Jag hoppas bara att det inte gör så ont nästa gång..
