Förbjuden frukt smakar alltid bäst... Det är ju så man brukar säga...och det ligger nog någonting i det.

Läste i Amelia om det där fenomenet, att kvinnor blir kära i mördare etc, börjar brevväxla med dom i fängelset för att senare t.om gifta sig med dom .

På sätt o vis kan jag förstå det , man söker spänningen, men är det inte att gå lite väl långt ?

Själv kan jag väl tycka att de mest intressanta männen är dom man inte får, ni vet dom, som man går o trånar efter men det blir aldrig något. Men hur kul är det egentligen, på en skala ?

Varför kan man inte nöja sig med en snäll o omtänksam man ? Varför måste spänningen o pirret alltid finnas?

Jag har inget svar på det, men tror nog att det är många som håller med mig...

Samtidigt är det ju så jobbigt att vara intresserad av någon man inte kan få... 

Förbjuden frukt  kan vara ack så spännande men även giftig, man får nog hålla sig till den vanliga fruktsalladen, visserligen utan höjdpunkter och överraskningar men "äter" man den får man kanske inga men efteråt....

Å andra sidan lever man bara en gång....