Varför skall det vara så svårt, näst intill omöjligt , att träffa någon som har samma känslor som man själv har...
Det är ju nästan alltid så att den ena tycker mer om den andra...
Ett mönster som upprepas gång från gång. Börjar tröttna på alltid vara den som tycker mer om... det kanske är bättre att inte tycka om alls?
Men nu är det ju så svårt, man blir attraherad av folk, ibland faller man pladask ( men det är ju inte så vanligt) och ibland tycker man bara sååå mycket om...
Lättare vore kanske livet utan dessa känsloyttringar, men knappast roligare......
Det är väl bara fortsätta att gå på alla nitar, man lär sig aldrig och man blir knappast klokare med åren....
Alternativet är ändå inte så lockande, ett liv utan känslor, killar och sex...