Rik på känslor
Kategori: Allmänt
Ibland önskar jag att jag inte var en sån känslomänniska, att jag inte brydde mig så mycket...
Det är jobbigt att vara lättsårad och styrd av sina känslor. Man blir så ofta ledsen.. men å andra sidan har jag väldigt lätt till skratt också. Att vara en känslomänniska innebär ju inte bara att man går omkring och är ledsen, upprörd över något. Lika ofta är man ju glad och uppåt och älskar livet.
Men så finns det ju dom människorna som verkar vandra obehindrat genom livet, verkar inte bry sig nämnvärt och visar aldrig några känslor... Men hur är dom funtade egentligen? Och hur kul är det att vara en sån person ?
Jag har inte svårt att visa mina känslor vare sig jag är glad eller ledsen. Däremot har jag svårt för att gråta, gråten sitter så långt inne och jag får inte ut den... Då är det skönt att se en sorglig film, läsa en ledsam bok och få utlopp för tårarna.
När jag separerade för fyra år sedan var jag naturligtvis jätteledsen men kunde liksom inte gråta över det. Det som hjälpte mig då, var att tänka på min mamma som gick bort alldeles för tidigt och då kom tårarna i en strid ström, vilken lättnad det var !
Just nu önskar jag att jag kunde ta till mig lite av dessa tårar för att slippa känna den där oros känslan i magen, det blir ju så mycket bättre efteråt. Man får väl kolla om det finns någon sentimental film att se påTV eller inte...
Man kan nog inte ändra sig efter alla dessa år, antingen är man som jag styrd av känslor , eller så är man som vissa andra inte det. Men jag kan inte förstå mig på dom, har dom inga känslor alls ? Eller har dom bara det svårt med känslor?
Livet är en berg o dalbana, det är bara att spänna fast sig och åka med !
