Myshelg med kompis
Kategori: AllmÀnt

Â
Myshelg med kompisen Eva đ.
Â
Vi spenderade en natt pĂ„ Körunda hotell i Sorunda. Och nej, vi golfar inte âșïž! Det Ă€r ju en golf och konferensgĂ„rd, men vi konfererade med varandra och Ă„t och drack gott.Â
Det var lĂ€nge sedan vi gjorde nĂ„got tillsammans, sĂ„ nu var det verkligen dags! Vi lĂ€rde ju kĂ€nna varandra i början av 1979, dĂ„ vi bĂ„da arbetade som tandsköterskor pĂ„ samma grupp praktik. DĂ€r trĂ€ffade jag för övrigt en annan av mina vĂ€nner som jag fortfarande umgĂ„s med, Kicki. Det var en givande arbetsplats kan man sĂ€ga đ.
Â
1984 Ă„kte Eva och jag ut i vĂ€rlden i fyra mĂ„nader. Hawaii, Fiji, Australien, Nya Zeeland och vi avslutade med USA. DĂ€r splittade vi upp oss ett tag och jag Ă„kte sjĂ€lv till Denver och Seattle. Tillsammans upplevde vi New Orleans, Atlanta, San Fransico, San Diego och sist Los Angeles.Â
Vi hyrde bil i San Fransico och bilade Highway nr 1 ner till San Diego. Eva hade nyss tagit körkort och jag var ingen van bilförare, men det gick bra, Ă€ven i den tĂ€ta trafiken i Los Angeles! Idag skulle jag inte ge mig ut pĂ„ vĂ€garna dĂ€r ( kör ju inte ens i Stockholm âșïž)Â
Â
Det blev en resa med mĂ„nga roliga, tokiga minnen. Ăvernattning pĂ„ damtoaletten pĂ„ flygplatsen i New Orleans, lifta runt pĂ„ Nya Zeeland, delade pĂ„ en smal soffa hos tokiga killar i San Diego etc.Â
Ja, lite wild and crazy var man allt!
Â
Senaste gÄngen vi reste tillsammans var 2005 till Oman. Det var dÄ ett helt nytt turist resemÄl och idag vet jag inte ens om det gÄr charter dit?
Det var verkligen en fin upplevelse dĂ„ landet ej var förstört av turism. Bodde pĂ„ lyxhotell precis vid sandstranden.Â
Vi hyrde en taxichaffis en hel dag som tog oss runt pĂ„ sighseeing i Salalah som staden heter.Â
Vi hyrde en taxichaffis en hel dag som tog oss runt pĂ„ sighseeing i Salalah som staden heter.Â
Ja, mycket minnen har vi ihop, bĂ„de roliga och sorgliga. 2006 dog Evas man i en hemsk olycka nĂ€r han och min sambo skulle göra en grabbsemester med sönerna.Â
Det Ă€r absolut det vĂ€rsta jag varit med om! En sĂ„n fruktansvĂ€rd tragedi som sĂ€tter sina spĂ„r livet ut.Â
Men jag Ă€r sĂ„ glad och tacksam att Eva och jag fortfarande Ă€r vĂ€nner. Det Ă€r ju sĂ„ med vĂ€nner, dom som Ă€r ens sanna vĂ€nner dom har man livet ut. Ăven om man periodvis i livet inte har lika mycket kontakt, sĂ„ plockar man lĂ€tt upp kĂ€nslan igen nĂ€r man ses.Â