Skål för 2022
Kategori: Allmänt
Gott nytt år..nya gråa hår 🙂
Ja så illa är det väl inte men man märker att åren går och man blir inte yngre.
Fick i alla fall sällskap på nyårsafton. Vi var fyra vuxna och två mopsar. God mat och god dricka, kanske lite för mycket av det sistnämnda. Men trevligt hade vi det. Min uppfattning är att det inte var lika mycket smällare och fyrverkerier i år. Det gör mig ingenting, tvärtom skulle jag vilja säga. Tänker på alla stackars djur som lider, helt i onödan. Tänker på Nilla vår airdaleterrier vi hade i några år, hon var helt vettskrämd för smällare och fyrverkerier. Inte blev det bättre av att ge henne lugnande heller, då mådde hon om möjligt ännu sämre.
Året började ganska bra med en återupptagen kontakt, med en person som jag tyckte väldigt mycket om. I mångt och mycket är vi ganska lika och vi (trodde jag i alla fall) trivdes bra ihop.
Han liksom jag, en stor djur och natur vän. Efter en härlig weekend på Gotland hos mina släktingar så dumpade han mig, igen! Han hade gjort samma sak två år tidigare. Helt oförstående och fruktansvärt ledsen och arg stod jag där ensam igen.
Jag kommer aldrig kunna förstå mig på karlar, än mindre lita på dom.
Över sommaren hade jag ändå ett " friends with benefits" förhållande. Det funkade bra då vi båda tyckte lika angående det. Många trevliga och djupa samtal över lite prosecco hade vi också.
Nu känns det som om jag lägger ner alla tankar och försök till att hitta någon att dela mitt liv med. Så länge jag har vänner och barn att umgås med så klarar jag mig.
Mina två underbara söner har jag försökt umgåtts med så mycket som möjligt. När Joar var utbytesstudent i Tyskland åkte jag dit och hälsade på. Freiburg var en underbar stad i södra Tyskland, väl värd ett besök!
Nu har Joar flyttat upp till Stockholm igen och det känns bra. Men vad händer då? Jo, då flyttar Fabian till Amsterdam istället!
Samtidigt som jag är så glad och stolt å hans vägnar, så känns det lite i modershjärtat när han nu typ emigrerar till ett annat land. Tur att Amsterdam inte är så långt bort! Räkna med besök av morsan så fort man kan resa igen. Just nu är det ju ganska kaotiskt med Covid-19 igen. Skall vi behöva leva så här resten av våra liv? Pandemier och elände som kantar vår väg.
Under sommaren var det lite lugnare med Covid-19 och vi åkte ett gäng tandhygienister till en vingård på Sicillien där vi hade kurs och åt och drack gott. Kändes lite märkligt att resa igen när man inte gjort det på länge. Kändes nästan som om man gjorde något olagligt! Men det var en underbar vistelse i mitt favoritland, Italien ❤️.
Brorsan fyllde 80 år och ställde till med kalas på en liten herrgård norr om stan. Som tur var var det innan restriktionerna slog till igen. Kul att träffa släkten som jag ju annars ej umgås så mycket med. Inte för att jag inte vill men man har ju andra som man träffar oftare. Desto roligare när man träffar släkten! På bilden ovan sitter brorsan o jag på trappen på baksidan i huset där jag växte upp i Krigslida. Jag såg alltid upp till brorsan och tyckte han var så häftig och cool. Det är han fortfarande om än något äldre 😌.
En resa till Gotland med tjejgänget blev det också på höstkanten då vi firade Inger som fyllt 60 år. Ja nu har vi alla passerat det magiska strecket 60. Helen firade vi på Ingers landställe och hade en mysig helg mitt ute i skogen.
Nästa stora milstolpe är väl när man fyller pensionär, frågan är om det är 65 år som gäller då eller har dom hunnit höja pensionsåldern?!
Tycker det är lite fräckt att höja den, man vill ju ha några år som pensionär när man fortfarande är frisk och vital.
Skall man bara jobba, jobba och sen inte orka med pensionärslivet?
Skall man bara jobba, jobba och sen inte orka med pensionärslivet?
Själv tänker jag nog fortsätta jobba till 67, men jag behöver ju inte jobba heltid som många andra.
Avslutar med önskan och förhoppning på ett bättre 2022. 2021 kommer inte gå till min historia som något bra år i alla fall. Pandemi och krossad kärlek gör det till ett mycket mediokert år.
