Crystal cruises
Kategori: Allmänt
Läste i veckan att Crystal cruises hade gått i konkurs.
Det gjorde ont i mig eftersom jag arbetade två kontrakt på Crystal Harmony 1990-1991.
Det gjorde ont i mig eftersom jag arbetade två kontrakt på Crystal Harmony 1990-1991.
Misstänker att många kryssningsfartyg gått samma öde i pandemins spår. Men för mig gör det ont att just Crystal cruises har gått det ödet till mötes.
Jag har så många minnen från tiden på båten som stewardess ( hyttstäderska och passup). De flesta minnena är positiva men naturligtvis var det inte en dans på rosor hela tiden, vi jobbade och slet hårt för minimal lön, man levde på dricksen!
Jag fick se en del av världen i alla fall, oftast mest hamnområdet dock. Men en gång hade vi övernattning i Acapulco och då blev det sen utgång i den härliga stan.
Ja då passade man på som sagt var. Oktober 1990 hade vi en allvarlig brand ombord på båten som gjorde att vi hamnade på varvet i Curacao i 14 dagar. Inte sämsta stället att tillbringa sin tid på, men förstår nu varför Povel sjunger " måste båten till Curacao gunga så" för det är sant, varenda gång man passerat eller skule passera genom Panamakanalen, så gungade det något förskräckligt vid Curacao!
Jag har så många minnen från tiden på båten som stewardess ( hyttstäderska och passup). De flesta minnena är positiva men naturligtvis var det inte en dans på rosor hela tiden, vi jobbade och slet hårt för minimal lön, man levde på dricksen!
Nu i efterhand minns man förstås mest de roliga stunderna, som alla fester t.ex. Man har nästan glömt de krävande gästerna som gjorde allt för att sätta en på plats. Minns speciellt en hemsk äldre amerikansk dam som satte fast sin snor näsduk på väggen i hytten och krävde att jag tog bort den. Samma hemska kvinna stod i korridoren och ropade på mig att plocka upp alla hennes typ 30 par skor!
Ja, sånt var ju bara att finna sig i, vi var där för att serva dom till 100%.
Jag fick se en del av världen i alla fall, oftast mest hamnområdet dock. Men en gång hade vi övernattning i Acapulco och då blev det sen utgång i den härliga stan.
Vi hade väldigt kul på båten också, i alla fall ja som syns på bilden 😆.Vi arbetade två skift , vilket innebar 7-14 och sedan 18-22. Sen berodde det ju på hur snabbt du lyckades ( eller hur slarvigt) städa dina 13 hytter. Det kan jag med säkerhet säga att vissa var snabbare än andra 🙂. Efter kvällskiftet blev det ofta fest, antingen i korridoren där vi bodde eller i vår lilla crewbar utan fönster.Förstår än idag inte hur man orkade upp på morgonen och jobba och slita. Värst var det de dagar vi bytte passagerare, inom loppet av sex timmar skulle alla 960 gäster bytas ut och alla rum och utrymmen städade minutiöst!
Bodde ganska hyfsat i alla fall. Första kontraktet i ett tre bäddsrum, detta för att vara säker på att jag skulle få ett fönster på hytten. Tanken på en insideshytt lockade mig inte alls då jag ju faktiskt har lite klaustrofobi.
Iris, Annika och jag delade den hytten. På det hela fungerade det bra, trots att de andra var myycket lugnare än jag.
Andra kontraktet delade Iris och jag en tvåmans hytt med fönster( som tur var).
Två av de vänner jag mötte på båten har jag fortfarande kontakt med, Iris och Maria. Men Maria bor i Tyskland och Iris i USA, så det blir väldigt långt mellan gångerna vi ses.
Förutom fantastiska vänner som Harmony gav mig, så är jag nog mest glad över att det var där jag träffade pappan till mina älskade barn.
Två av de vänner jag mötte på båten har jag fortfarande kontakt med, Iris och Maria. Men Maria bor i Tyskland och Iris i USA, så det blir väldigt långt mellan gångerna vi ses.
Förutom fantastiska vänner som Harmony gav mig, så är jag nog mest glad över att det var där jag träffade pappan till mina älskade barn.
Bernhard och jag träffades på båten, crewbar förstås 😊, mars 1991. Jag hade precis kommit tillbaka till mitt andra kontrakt. Han jobbade som kock i köket med 89 andra ,många precis som han, från Österrike. Tycke uppstod kan man väl säga och när jag bestämde mig för att avsluta mitt kontrakt och mitt lilla båtäventyr, juni 1991, så följde han med till Sverige. Så jag fick ett ordentligt minne med mig från tiden på båten 🙂.
Så med alla dessa minnen så förstår ni nog att jag känner vemod inför Crystal cruises öde. Samtidigt är jag så glad att jag en gång fick möjligheten att arbeta på en sån fin och lyxig båt.Lära känna så många roliga och fina människor som lämnat så många minnen hos mig.
